Intill Anhalter Bahnhof ligger en bunker, eller snarare ett skyddsrum, som fortfarande står intakt och som idag används som museum, med bl.a. en utställning om Tredje rikets uppgång och fall.
Efter britternas första bombning av Berlin sommaren 1940 beordrade Hitler att flera skyddsrum skulle byggas i staden. Det här skyddsrummet färdigställdes 1943 och var tänkt för 3500 personer. Betongtaket var 3,8 m tjockt, tillräckligt för att tåla direktträffar av de största bomberna.
När sovjetiska trupper närmade sig Berlin i april 1945 och började bombardera staden med artilleri anlände allt fler människor till skyddsrummen. Vid dagarna före stadens kapitulation befann sig 12000 människor i bunkern vid Anhalter Bahnhof, som vid den tidpunkten saknade elektricitet, vatten och avlopp. Enligt vittnesmål var det så trångt att alla måste stå (5 personer per kvadratmeter), så mörkt att inget kunde ses, samtidigt som ingen visste vad som hände på utsidan och vad som var på kommande. Och så var det i flera dagar.
Strax innan de sovjetiska trupperna anlände evakuerades bunkern då den hade börjat översvämmas. Slutet hade kommit. Timmar därefter kapitulerade de sista tyska soldaterna i Berlin. Kriget var slut.
Men betongbunkrarna står kvar, som en påminnelse om det som varit och hur det var, och som en varning för oss och framtida generationer.
Senaste kommentarer