När är det kvinnornas tur att lyftas upp inom idrotten?
Inom idrotten har männen många fler fördelar jämfört med kvinnorna, det syns framför allt inom elitidrotten. De manliga idrottarna har till exempel bättre arbetsförhållanden, villkor och lön än de kvinnliga idrottarna. Detta syns mycket tydligt i sporter så som fotboll och ishockey.
I artikeln ”Ishockeyns klara budskap: Kvinnornas plats är inte på isen”, publicerad 5.1.2021 på hbl.fi, skriver FilipSaxén att många idrottstävlingar så som VM och har blivit inställda på grund av coronaviruset. Pandemin har påverkat oss alla, men jag tror inte de flesta inser hur mycket den har påverkat de kvinnliga idrottarna. Saxén nämner i sin artikel att männen och pojkarnas verksamhet har fungerat som vanligt, medan kvinnornas verksamhet har stått stilla. Varför är det så här?
Inom fotbollen, ishockeyn och basket finns det många fler manliga elitidrottare och världskända idrottare så som Christiano Ronaldo, Teemu Selänne och Kobe Bryant. Det finns många framgångsrika kvinnliga idrottare, men de är inte lika kända som de manliga idrottarna. Namnen Linn Svahn, Alex Morgan och Wendie Renard, låter dessa bekanta? För många gör de inte det, vilket stärker poängen ytterligare.
Många manliga elitidrottare har idrotten som heltidsarbete, de får lön och blir sponsrade för att prestera. Detta gör så att de kan satsa fullt på sin idrottskarriär. För många kvinnliga idrottare är detta tyvärr ingen självklarhet. De tvingas i stället arbeta vid sidan om idrotten, vilket leder till att fullt fokus inte kan sättas på idrotten. I ett jämställt och rättvist samhälle måste kvinnornas idrottskarriärer jämställas med männen så att även kvinnorna ska kunna satsa fullt på sin karriär. Kvinnors idrottskarriärer borde definitivt uppmärksammas mer i medier, skulle detta ske tror jag att de skulle få mer sponsorer vilket skulle leda till en bättre ställning för de kvinnliga elitidrottarna.
På hemsidan idrottstatistik.se står det att de flesta av idrottsförbundens medlemmar och ordföranden är män. Skulle jämställdheten öka inom idrotten om det skulle finnas mer kvinnor som sitter som medlemmar och ordföranden i idrottsförbund?
Enligt den tidigare nämnda hemsidan är flygsport, ishockey, amerikansk fotboll och frisbeesport exempel på sporter som är mansdominerade, alla dessa sporter utövas till över 80% av män. Cheerleading, gymnastik och ridsport är bland de sporter som utövas nästan enbart av kvinnor. Hur ska vi få bort stämpeln av mans- och kvinnodominerande sporter?
Jag tycker att under gymnastiklektionerna i skolan borde flera sporter introduceras till eleverna. Exempelvis under varje lektion skulle eleverna få pröva på en ny sport. Det här kunde göra så att flickor också skulle bli mer intresserade av sporter som uppfattas som mera manliga, och naturligtvis hoppas jag att pojkar skulle bli intresserade av typiska kvinnliga sporter. Om hela Europa skulle införa detta i grundskolorna så tror jag att det på sikt kan ge resultat med tanke på jämlikheten inom idrotten.
Med allt detta i åtanke, kan det vara värt att fundera på om vår sportkultur är så rättvis som vi gärna vill tro. Jag tycker att genom att göra idrotten jämställd går vi mot ett mer jämställt samhälle; något som jag tror att vi alla vill uppnå! Som avslutning vill jag nämna några av de fantastiska kvinnliga elitidrottare som vi har, som förtjänar mer uppmärksamhet och berömmelse.
Danica Patrick, racerförare, första kvinnan som vann ett IndyCar-lopp. Steffi Graf, tennisspelare, Tysklands mest framgångsrika tennisspelare någonsin. Lisa Leslie, basketspelare, vann OS-guld 2008. Hurra för alla kvinnliga idrottare!
Alma Valkeinen
Skola på distans
Jag är säker på att de flesta kan hålla med om att pandemin som skakat världen påverkat olika individer på olika sätt. Många kan ha känt sig stressade eller mått dåligt psykiskt på grund av att man inte kan se nära och kära och att samhället ändrat snabbt och drastiskt. De individer som pandemin har påverkat mest enligt mig är elever som måste gå skola på distans. Deras hela skolliv har plötsligt ändrats drastiskt och hela skolgången känns osäker. Man vet inte när nästa distansperiod kommer börja och man vet inte hur de blir med prov och examen.
Att gå skola på distans verkade först roligt med tanke på att man får vara hemma och kanske inte känner sig lika stressad som om man var i skolan. Detta var hur jag först kände mig år 2020 då vi fick en månad av distans i 9:an. Min syn på distans ändrades dock väldigt snabbt då jag märke hur mycket sämre det gick för mig i skolan än då jag var i skolan. Jag märkte hur det var svårare att följa med och hur lärarna inte heller var beredda att undervisa på distans. Att inte heller se kompisarna i skolan kändes konstigt och jag märkte att jag inte socialiserade like mycket som förr. Att sitta framför en dator 6+ timmar per dag hjälpte inte heller och jag märkte hur trött och slö jag kände mig hela tiden. Då vi väl återvände så kände jag mig glad men då var det endast en vecka kvar av skolan och sommarlovet började närma sig, så en stor vinst var det ändå inte.
Nu måste man ju också tänka att jag definitivt inte hade det värst. Jag gick ju endast i 9:an och jag hade min familj hemma på samma gång så det var inte så farligt. Det fanns ju folk som kanske bodde ensamma och helt och hållet tappade socialisationen som var en del av vardagen. Och så fanns det folk som gick på universitet som behövde prestera bra under sina sista år, och nu mitt i allt så var deras framtid väldigt osäker. Jag kan tänka mig att det måste vara tufft att vara i sådana situationer och känna sig hopplös.
Jag tycker definitivt att olika skolor har förbättrat sig med hur distansen behandlas och speciellt i min skola så märker jag att man sätter mycket resurser för att folk ska få den chans de behöver för att känna sig rättvist behandlade. Att arbeta för att folk som sitter hemma och känner sig ängsliga eller deprimerade ska få hjälpt känns extremt viktigt just nu. Detta är min främsta poäng med att skriva denna kolumn. Jag vill ge uppmärksamhet till hur distansen kan påverka starkt på individer och jag vill att folk ska inse att det krävs extra mycket just nu för att få alla att känna sig okej.
Det jag ser som viktigast att göra just nu är att skaffa resurser för att räcka ut en hand till alla som behöver det. Såklart behöver det inte endast komma från en skola eller organisation utan det kan räcka med att man själv ringer någon som kan ha det tufft just nu. Om man själv känner att man vill ha hjälp eller stöd så ska man prata med en person som man känner sig bekväm med. Att hjälpa varann är det bästa man kan göra just nu.
Det var ungefär det jag ville ha sagt i denna kolumn. Jag önskar att nu med vaccinerna som utdelas i hela landet att pandemi sakta men säkert börjar försvinna och att vi kan börja röra oss mot det normala livet igen. Till dess så hoppas jag att alla gör sin del för att motarbeta pandemin. Om det är att räcka ut en hand till någon i nöd eller använda en mask och tvätta sina händer.
Elias Staffans
Kvinnornas roll i dagen idrotten
Idrott och sport är någonting som funnits och utövats i tusentals år. Ända sedan de gamla grekernas och egyptiernas tid har sporten varit en viktig och betydelsefull del för samhället. Med tiden har utvecklingen inom olika idrottsgrenar och sporter för specifikt män utvecklats medan kvinnornas roll och betydelse inom idrotten i princip varit den samma under en lång tid. Dock har kvinnor tagit allt större plats inom de olika idrottsförbunden under de senaste decennierna och speciellt sedan i början på 2000-talet. I denna text ska jag fram för allt behandla skillnaderna i lönen mellan de olika könen, samt uppmärksamma kvinnornas roll när det gäller idrotten.
De klart tydligaste löneskillnaderna mellan de olika könen är inom fotboll och ishockey samt många andra lagsporter. Jag har valt att ta fotboll som största referens i denna text, dels eftersom det är en av de sporter där löneskillnaden syns tydligast och dels för att jag personligen undrat över en del saker då jag själv spelade fotboll som liten.
De flesta män som har fotboll som sitt heltidsjobb kan gott och väl leva ett liv där de inte måste oroa sig över sin ekonomiska situation. Trots att kvinnor tar sin karriär på lika stort allvar är de få av dem som kunnat/kan leva på sin lön som fotbollsspelare på heltid, detta enligt flera olika artiklar, bland annat en från Unionenopinion.se. Detta är såklart något som med tiden blivit allt bättre och kvinnors lön har i allmänhet blivit betydligt bättre än den tidigare varit. Jag anser dock att man inte bara för den sakens skull ska vara nöjd utan att man fortfarande ska kämpa för att få idrotten mer jämställd, eftersom löneskillnaderna som sagt fortfarande är väldigt stora inom många sporter.
I de flesta lagsporter är de männen som får den största mängden tv-tid, åskådare och sponsorer. När jag som barn spelade och gillade fotboll som mest fick jag nästintill alltid endast se män spela fotboll på tv och i film. Det fanns endast manliga lag att välja mellan när jag spelade fotbollsspel på tv:n och det fanns endast manliga fotbollsspelare på de fotbolls kort som jag och min bror samlade på under flera år. Det är först nu då jag blivit äldre som jag verkligen reflekterat och undrat över varför jag visste så otroligt lite om kvinnlig fotboll och varför jag inte kände till en enda kvinnlig fotbollsspelare trots att fotboll var det jag ägnade mig åt varje dag i sju år. Personligen tror jag att de starka könsnormerna inom idrotten kan ha stort inflytande på hur män och kvinnor “ska vara” och vad som anses vara “normalt”. Förutom de uppenbara könsnormerna satsas och investeras det även mer pengar av sponsorer på manliga fotbollsmatcher och dylikt än vad det gör på liknande kvinnliga evenemang, vilket också kan vara en bidragande orsak till att män får en större uppmärksamhet.
Inom idrottsförbundens styrelse är det också tydliga skillnader mellan de olika könen, vilket jag tror att också kan ha en betydelse för varför männen i de flesta fall får mer uppmärksamhet i samhället. Männen i dessa styrelser har alltid varit majoritet, dock har kvinnor de senaste åren ökat. I de flesta idrottsförbunden sitter männen även på de högsta posterna som t.ex. ordförande och generalsekreterare. De styrelser som har störst andel kvinnliga medlemmar är bl.a. gymnastik, dans- och ridsporter, till skillnad från amerikansk fotboll, ishockey och flygsporter där män är i majoritet, enligt idrottsstatistik.se.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att manliga idrottare i de flesta fall har högre lön och mer synlighet i media än kvinnorna inom samma sport. Personligen anser jag detta är oerhört orättvist samtidigt som jag förstår att detta tar tid att förändra och förbättra efter tusentals år där kvinnor inte ens fått delta i samma idrottsgrenar som männen.
Zafina Käld